Om ett långvarigt dåligt humör och om en tro om att bloggandet kanske tas upp igen..
Sitter o lyssnar på Cs småtjatter från där hon ligger i sin säng. Hon har inte somnat än vilket trötta jag har längtat efter ett tag nu. Efter denna småjobbiga natt så har ögonen gått i kors större delen av dagen. Rick är på bio med bror sin o jag hinner nog somna innan han är hemma igen.
.
Nu går jag i en tro om att jag ska kunna o hinna ta upp ett regelbundet bloggande igen, vi får väl se hur det går.
Jag har en längre tid kännt mig så himla låg som människa. Det är hela tiden något som tynger en o trakasserierna som inträffade på jobbet innan jag gick på föräldraledighet har nu sprungit ikapp mig. Jag känner mig låg, ledsen o irriterad var o varannan dag. Det är verkligen skitjobbigt! Det tär på en, på oss. Saker går ut över folk som inte alls förtjänar det, men jag kan inte hjälpa det. Usch!
.
Alkoholism, sviniga ex, trakasserier på jobb, dödsfall, ekonomi, arbetslöshet o andra personliga saker som inte bör nämnas. När tar det slut? Jag hinner inte resa mig upp förrän nästa käftsmäll kommer emot mig. Jag vill kunna njuta av livet. Kunna vara en bra människa. En bra sambo. En bra förebild.
.
Nog med kräkande för ikväll.
Kommentarer
Postat av: Linda
Jag är glad att se några ord från dig, även om det såklart känns tråkigt att höra att du inte mår riktigt bra och att det är mycket som känns tungt. Du har sannerligen en hel del att handskas med just nu, men stark som du är kommer allt att få sin lösningar, även om det känns helvetiskt jobbigt just nu. Ta hand om dig kramar
Trackback
