msyescah

Innan helgen damp det ner ett par stora paket fulla med foton. Nästan enbart på C och på hennes dop som hölls första dagen i oktober. Och när inspirationen väl fanns så passade jag på att pyssla till det lite med alla trehundraelvatusen bilder. En del ramades in. En hel del av dom åkte in i ett gammalt, hederligt stick-in-album och en del in i tösens bebisböcker.. men de från dopet skulle pysslas om lite extra. Som första raden säger, klippte, klistrade och piffade in dom i ett lite finare album. Närmare bestämt i det albumet våra gravidbilder sitter, dom fina Linda tog på oss. Och måste säga att jag är nöjd med min kreativa sida, med tanke på den brist på tid och energi som man egentligen annars har.

.

När jag väl sitter där och ska bläddra och sortera bilder från olika stunder och platser slår det mig verkligen hur fort hon har vuxit. Hon var så liten på vissa bilder och man ser hur fort utvecklingen har gått. Jag är så stolt över detta barn! Och samtidigt fascineras jag av hur det ens är möjligt, att det ens är möjligt att med lite bröstmjölk och kärlek kan skapa en sådan vacker liten människa. Fantastiskt! Hon är det finaste vi gjort och det vi älskar allra mest! Vår lilla tjej <3

.

Tänk att jag inte allt för länge sen satt här med magen i vädret och bloggade om graviditetskrämpor och längtan. Om förlossningsnervositet och planering av barnkläder och barnrum. Fantasier om hur hon skulle vara, om hur hon skulle se ut. Nu lever jag i det, mammalivet! Det jag så länge längtat till och som var, för mig, så ovisst och spännande. Det livet lever man och styr som om inget annat liv tidigare funnits. Som sagt, tiden går fort och tänk den mängd tid vi har framför oss. Om några år kommer jag sitta här igen och tänka tillbaka på just den här stunden och känna samma sak, att tiden bara springer ifrån oss. Så jag suger in och njuter av varje ögonblick av detta, och ser även fram emot allt kul som finns framför oss :)

.

Dopet då. Det var helt underbart vad fint väder vi fick på hennes dag. Det måste ha varit hösten soligaste dag vi prickat in. Solen lyste in så fint på oss genom fönstret när vi stod där i kapellet framför alla. Dopcermonin var helt i vår smak, med tanke på att varken jag eller Rick är av den kristna sorten så. Prästen var kanon och cermonin utan några större Gudssnack utan mer barnvänligt och mysigt. Och alla gästerna var riktigt roligt att se och träffa och jag/vi tackar för att ni gjorde Cs dag till den bästa. :)

.