Den elektroniska dagboken vare jaa..
Tro mig, tiden har bara sprungit iväg och bloggen har inte ens funnits med i tankarna. Man tycker heller inte att man har haft något att skriva om då dagarna nästan sett likadana ut men egentligen så är det väl tvärtom... Livet har tagit en stor omställning.
.
Nu börjar man förstå hur livet som småbarnsmamma ser ut och kommer att se ut. Lillstumpan växer så det knakar och hon visar nya sidor varje dag. Man ser hela tiden små framsteg och det omtalade mammahjärtat kan jag starkt känna av nu. Känner en stor stolthet inom mig! Stoltheten över att se henne utvecklas och stoltheten över mig själv som faktiskt har klarat av allt detta som hänt det senaste året.
.
Mammor är hjältar! Att först genomgå en graviditet och allt vad det innebär ska varje gravid kvinna ha pris för. Att sedan fysiskt klara av en förlossning är mirakulöst, och sedan kunna glömma förlossningens baksidor och enorma smärta är ännu mer ofattbart. Kvinnans kropp går igenom en stor förändring från den dagen man ser sitt plus på stickan.
.
Mammalivet är både som jag trott och samtidigt inte. Jag hade nog inte trott att det verkligen skulle finnas så lite egentid eller tid för varandra i sitt förhållande, som det verkligen nu visar sig. All tid läggs på C nu. Och det finns det såklart både för och nackdelar med. Att bli mamma är bland det bästa och häftigaste jag varit med om, men också bland det jobbigaste och mest krävande jag upplevt med. Men det är väl så det ska vara. Jag trivs trots motgångar väldigt bra med det livet jag har nu. Måste även understryka för alla som tror att det är en dans på rosor att vara hemma med barn, det är INTE semester att vara hemma och mammaledig. Punkt! Trött på att höra att man har det så lugnt och skönt nu när man får vara föräldraledig.
.
Jag kan sakna en viss spontanitet vissa dagar. Den finns ju självfallet inte kvar. Allt ska planeras och det tar sin lilla tid innan man kommer iväg någonstans med tanke på att jag hela tiden måste ha med mig lilltjejen. Att ha mammor i min omgivning kan jag också sakna, tror jag. (?) Eller så känns det bara så för att jag får en liten känsla av att nära och kära numera tycker att det är lite av en krånglighet att hitta på saker nu när det finns en liten krabat till i livet. Jag kan känna mig tråkig som inte kan vara med på saker som mina vänner kanske vill att jag ska vara med på, just på grund av att jag är småbarnsmamma nu. Men det är säkert bara en av alla dessa knäppa tankar och analyser jag har. Plus att det bara kommer att se ut så här den första tiden.
.
Det här med att vattna sitt förhållande är heller inte det lättaste. Rick och jag har som tidigare nämnt inte lika mycket tid för varandra längre, vilket man kan förstå. Man kan lätt känna sig ensam när dagarna går åt till att göra livet fint och bra för bebisbarnet. Något som gnager i mitt huvud är något som vår barnmorska gärna kunde ha hållt för sig själv under en föräldragruppstimme. "Enligt statistik kommer hälften av er i gruppen ha gått skilda vägar inom det närmasta året". Hon sa säkert så för att vi skulle tänka på att ge varandra lite tid och kärlek med och inte bara det efterlängtade barnet. Men det gnager.
.
Nu låter detta säkert som ett tycka-synd-om-mig-som-nyss-blivit-mamma-inlägg, men så vill jag inte alls att det ska framstå som. C är det finaste vi har och jag är så lycklig över att hon finns hos oss! Det är så jävla häftigt att äntligen, efter lång väntan, fått sitt lilla kärleksbarn. Det fina och underbara överväger verkligen dom lite jobbigare stunderna. Helt klart! Hon är världens finaste, och nu börjar hennes och vårt liv tillsammans. Och med min tidigare barndomskappsäck så ska jag lära av den och göra hennes liv till det absolut bästa!
.
Med dom orden sagt så tackar jag för er uppmärksamhet och kilar in till sängen och min fina tjej. Sov gott och lev gott! :)
.
/J
Kommentarer
Postat av: Christel
Bara min lilla åsikt, men de (allra flesta) som går skilda vägar under det första året efter familjebildningen ger upp för lätt och kämpar inte för sitt förhållande, eller så borde de gjort slut redan långt innan de ens kom på tanken att skaffa barn. Och du och Rick tillhör inte någon av kategorierna. Det här kommer att gå alldeles finfint!
Kram.
Postat av: Mia
Det är nog lätt att föräldrarollen romantiseras och sedan får folk alla nackdelar som ett slag i ansiktet... och som Christel skrev, då ger folk upp utan att slåss för sitt förhållande/familjs överlevnad. Kan dock hålla med om att det var mindre smidigt sagt av barnmorskan, som om inte ni blivande föräldrar var nervösa nog liksom?!
Jag tror på er! Styrkekramar till er båda.
Trackback
