msyescah

Är nog en kombo mellan höstrusk och på tok för mycket tid och press på jobbet. Har funnits brist på energi överlag och det har medfört asociala beteenden mot vänner och ensamvargsbehov. Nu längtar jag tills november lämnar sina spår bakom oss, jag ser ljuset i tunnelns slut.

Jag tackar gudarna för den finaste jag har, och att han hela tiden har funnits som stöttning under den tid som jag varit trött, grinig och på vippen till bitchig. Han är den bästa! <3

Fick i veckan reda på att jag även kommer att fortsätta mitt arbetande på samma plats som jag befinner mig nu. En lättnad när det gäller det bekväma och att det faktiskt finns fina människor. Men även en oro växte i kroppen på mig, hoppas att miljön och omständigheterna hinner bli bättre innan jag slänger mig hårt in i en vägg! Ett jobb ska vara roligt att komma till! Oftast iaf.

Jag måste ta tillfället i akt och be mina fina vänner om ursäkt för mitt enstöriga grottmänniskobeteende också. Jag lovar att bättra mig! Glöm inte att jag tycker om er, fast det kanske varit på avstånd ett tag ;) Kärlek till er!

Nej, nu diskning och sedan bygga upp en mysfaktor här hemma innan hemmets snöman kommer hem! :) <3