Iver, längtan och en gnutta dysterhetsdimma!

Efter några glas vin med henne så dyker ett samtalsämne upp som berör någe enormt. Jag blir så varm i kroppen samtidigt som jag blir iskall och bara vill sluta prata om det. Hon säger så fina saker och det värmer att höra men hon förstår samtidigt att det inte alltid är så lätt att prata om.

Samma ämne dök upp i huvudet på mig igårkväll.. jag är så larvig som känner mig fjantig över att jag får ångest och blir sorgsen över detta. Känner mig såpass fjantig att jag mitt i meningen, som kunde komma att bli ett samtal och en dialog om med Rick, hejdar mig och inser att detta kanske bara ska stanna i tankarna och i funderingarna.

Tankarna och känslorna, av alla dess slag, bubblar över men om jag skulle sätta det i en dialog vet jag helt plötsligt inte vad jag ska säga. Nåväl, ibland är det bättre att låta sådant stanna i en kvinnas överanalyserings fantasi och komma fram till en slutsats själv. Även om det skulle vara skönt att prata om...

Har världens finaste som står och sliter med matlagningen ute i köket just nu. Han är ju bara för söt att iakta :D
Mat med hjärtat och sen tänker jag plantera min bakdel i Felize bostad en stund. Var ett tag sen vi lättade våra töstankar för varandra :)

/J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0