Tar även hjärnans celler semester?
För isf har deras semester börjat idag. Iaf hos mig.
Hos andra kan dom kanske ha flygit jorden runt för länge sen utan att räkna med en hemresa. Blir såå trött! Att en person kan dra så mycket energi från en. Denne vinner ingenting på sitt beteende utan jag är bara beredd att skälla peruken av'en.
Imorron är en ledig dag. Och SOM jag har längtat, speciellt efter sovmorgonen. Jag hade kunnat döda för att fått ligga kvar imorse. Men den här dagen slutade där den skulle iaf. I en halvt insutten stol framför en halvtråkig dataskärm. En halvseg tös med ett halvtrögt hjärnkontor. Men vad räknar man med när man så dumt slänger sig i soffan och somnar, vaknar en timme innan Rick går till jobbet för att jobba av sitt sista nattpass för denna vecka. Ska nog egentligen tacka för mig och kasta mig i säng och fortsätta med det jag gjort bäst denna eftermiddag/kväll.
Men här sitter jag, och funderar över livets bjudningar och mening. Skiftar mellan leenden och uppgivenhet, men slutar ändå med att småskratta lite åt hur livet ter sig. Ibland är man helt osynlig för folk och ibland får man på tok för mycket uppmärksamhet. Kan man välja att vara osynlig om man skulle vilja? Bara för att man vill liksom. Och kan man välja att suga åt sig all uppmärksamhet när man som mest njuter av det? Tyvärr så tror jag inte det.
Kan villigt erkänna att jag är inne i en period då överanalysering av saker inte alls är ovanligt, heller inte deppiga dagar och tycka-lite-synd-om-mig-själv-bara-för-att-ingen-annan-gör-det-dagar. Ser ett mönster, det brukar inträffa en sådan kort svacka vid denna tid på året. Då semestrarna är slut och då det är ett helt år kvar till nästa. Då hösten snart knackar på dörren och bjuder in sig med sitt mörker. Jag tycker om hösten egentligen, men det är bara början som är lite jobbig. Iaf, hjärnan går på högvarv och jag behöver antingen supa mig huvudlös eller springa ut på en helvetes joggingrunda så jag knappt vet vad jag heter längre. Eller så gör jag som tidigare år. Funderar en stund och sedan släppa det när hösten verkligen är här med höstpromenader, värmeljus och tekvällar som jag så mycket tycker om. Egentligen!
Imorron ska jag ta mig en sväng ner på stan för att njuta av den traditionella K-holmsveckan. Har inte visat mig ute alls denna vecka så det kanske vore en idé att göra ett försök imorron. Plus att Linda kommer till stan för att visa och sälja sina fina egengjorda smycken. Får inte missas! :)
See ya!
/J
Hos andra kan dom kanske ha flygit jorden runt för länge sen utan att räkna med en hemresa. Blir såå trött! Att en person kan dra så mycket energi från en. Denne vinner ingenting på sitt beteende utan jag är bara beredd att skälla peruken av'en.
Imorron är en ledig dag. Och SOM jag har längtat, speciellt efter sovmorgonen. Jag hade kunnat döda för att fått ligga kvar imorse. Men den här dagen slutade där den skulle iaf. I en halvt insutten stol framför en halvtråkig dataskärm. En halvseg tös med ett halvtrögt hjärnkontor. Men vad räknar man med när man så dumt slänger sig i soffan och somnar, vaknar en timme innan Rick går till jobbet för att jobba av sitt sista nattpass för denna vecka. Ska nog egentligen tacka för mig och kasta mig i säng och fortsätta med det jag gjort bäst denna eftermiddag/kväll.
Men här sitter jag, och funderar över livets bjudningar och mening. Skiftar mellan leenden och uppgivenhet, men slutar ändå med att småskratta lite åt hur livet ter sig. Ibland är man helt osynlig för folk och ibland får man på tok för mycket uppmärksamhet. Kan man välja att vara osynlig om man skulle vilja? Bara för att man vill liksom. Och kan man välja att suga åt sig all uppmärksamhet när man som mest njuter av det? Tyvärr så tror jag inte det.
Kan villigt erkänna att jag är inne i en period då överanalysering av saker inte alls är ovanligt, heller inte deppiga dagar och tycka-lite-synd-om-mig-själv-bara-för-att-ingen-annan-gör-det-dagar. Ser ett mönster, det brukar inträffa en sådan kort svacka vid denna tid på året. Då semestrarna är slut och då det är ett helt år kvar till nästa. Då hösten snart knackar på dörren och bjuder in sig med sitt mörker. Jag tycker om hösten egentligen, men det är bara början som är lite jobbig. Iaf, hjärnan går på högvarv och jag behöver antingen supa mig huvudlös eller springa ut på en helvetes joggingrunda så jag knappt vet vad jag heter längre. Eller så gör jag som tidigare år. Funderar en stund och sedan släppa det när hösten verkligen är här med höstpromenader, värmeljus och tekvällar som jag så mycket tycker om. Egentligen!
Imorron ska jag ta mig en sväng ner på stan för att njuta av den traditionella K-holmsveckan. Har inte visat mig ute alls denna vecka så det kanske vore en idé att göra ett försök imorron. Plus att Linda kommer till stan för att visa och sälja sina fina egengjorda smycken. Får inte missas! :)
See ya!
/J
Kommentarer
Trackback
