P!NK is the shit

Nu är man tillbaka i vardagens stress igen. Har haft en helt underbar tripp till sthlm tillsammans med älsklingen! <3

Tisdagen började med en otrolig säkerhet om att allt blivit nerpackat när vi satt på 12.17-tåget påväg mot huvudstaden, men den känslan dog ut så snart jag insåg att läget var ett annat. Jag hade glömt kameran, JAG HADE GLÖMT KAMERAN! Hur ska man kunna gå på en Pink-konsert utan kamera?! Jaja, fick gilla läget helt enkelt.

Väl uppe i sthlm började sökandet efter tunnelbanebiljetter..sedan letandet efter rätt spår. Inom nån timme var vi framme vid globen där vi åt innan vi checkade in på globen hotell.
Min första reaktion när vi öppnade dörren till hotellrummet var, 'Shit vad häftigt!' Vi klev in i ett urläckert rum! Väggarna till badrummet samt duschkabinen var helt av glas, vi hade glasväggar in till badrummet. Haha! Vi kunde ligga i sängen och titta på när den andre duschade :) Rickards reaktion var inte den samma dock :P Hans största beskymmer var hur han skulle kunna göra sina behov ifred :D Tog iofs inte så lång stund innan jag var i samma beskymmerträsk. Men vafaan, störtskönt rum iaf!

Dagen fortsatte med uppladdning inför konserten i baren..sedan ställde vi oss i den milslånga kön. Beundransvärt hur mkt skit folk snackar i en kö asså. Haha, hade fullt upp med att bara lyssna på andra :P Väl inne köpte jag mig en två storlekar för stor tröja med Pinks turnétext tryckt på. Frågade efter en M-tröja, tyckte den var stor och bad om en S-tröja som dock inte fanns. Tog därför den stora tröjan och var nöjd med det. Väl hemma på hotellrummet insåg jag att hon hade lurat på mig en L-tröja! Aja, härlig myströja iaf :)



När vi intagit position i den gigantiska golfbollen fick vi oväntat men roligt besök. Syssling Linda och Jukka hade platserna snett bakom oss, vad är oddsen liksom?! :D Efter mkt väntan drog konserten igång.
Pink var asbra! Vilken kvinna, vilken röst, vilken spenst och vilken vältränad kropp! Konserten hade allt!

Mina personliga favoriter var U + ur hand, Leave me alone och So what! Kalasbra framfört! Men dom låtar som berörde mig mest är inte helt oväntat Family portrait och Dear mr president. Det var nog en o annan tår som skymtade i franskanten. Stort plus för hennes akrobatiska talanger som hon bjöd på, hennes sätt att underhålla och ta publiken och hennes våghalsighet i sitt klädval. Som sagt, stilig kvinna det där! :P Hon är värd all beundran och hon steg massor hos mig efter detta! Ni som inte var med och såg detta missade verkligen nåt. Mina avslutande ord, Pink is the shit!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0