msyescah

Ska skippa allt tjat om utarbetad och sliten kropp. Och istället gå in på då den korta sekunden som fick mig att inse hur livet ser ut och kommer att bli. En fråga, "Å hur går det för dig på jobbfronten?" Och där satte alla vilade hjärnceller igång igen. Hmm..jaa, jag står på standby-läge just nu och längtar till nästa år då jag kommer att få göra nåt nytt. Men hur länge kommer jag trivas med det? I nuläget känns det som att det är ett ypperligt tillfälle att återhämta sig och ta det lugnt och hitta sig själv igen och hinna ägna en tanke åt vad jag egentligen vill göra med mitt liv.

Visst jag är en liten bit påväg, stort steg för mig att börja plugga trots att jag egentligen inte är så jättesugen på att sitta bland en massa papper och böcker. Men det är för något gott!

Sen kommer ekonomifrågan, hur begränsad är man inte när man inte har tillgång till lika mycket pengar som tidigare? En hel del blir mitt svar då.. jag har lätt för att bli irriterad när pengarna inte räcker och när man måste vända på varje krona. En kortare stund kan det funka, det är alltid nyttigt att inse pengars värde...
Hm, jag kommer behöva ett jobb ganska snart efter uppsägningen! Att gå som tim.vik. och aldrig veta om man vågar planera in nåt med tanke på att samordningen närsom kan ringa och vilja ha in mig på ett arbete. PLUS att värdet av att vara timvikis inte är så högt. Statusen är inte så hög som mänsklig och stressad robot, tyvärr! Livet suger ibland, rent ut sagt!

Men ibland tänker man nog mer än vad man egentligen behöver.. Hallå! Jag reder mig alltid! Vad är jag orolig för? Jag är stark och har alltid fixat mig ur svåra saker och jobbiga tider...varför skulle detta vara annorlunda?!

Vi släpper ämnet helt enkelt!