Jag suger på att blogga!
Jag har en känsla av att de närmaste som lämnat oss, finns med en på ett eller annat sätt. Jag minns när min morfar gick bort för 6 år sedan - då lovande han att hålla ett vakande öga över mig från sin himmel eftersom jag alltid var morfars flicka. Allting som han önskade om min framtid har hittills inbringats o på något sätt har han nog ett finger med i spelet. Jag vill tro det i alla fall!
Nått jag har lärt mig här i livet är att man absolut inte kan ta nån ting förgivet. När man minst anar de händer de nått och allt vänds upp och ner. Men speciellt när nån går bort får man upp andra ögon för vad som igentligen betyder nått för en. Det är inte roligt när en anhörig går bort. 2007 gick min farfar bort. 2008 morfar, 2009 mormor. Saknaden kommer alltid finnas. Det är som du skriver. för en själv stannar livet upp. men allt annat runt omkring fortsätter leva. Det är verkligen smärtsamt. Beklagar sorgen efter din morfar. Ta hand om dig. Kram
Det finns få saker i livet som är så otroligt tungt som att förlora en närstående, jag vet. Det finns nog ingenting som format mig så mycket som när jag förlorade mamma. Det tar lång tid att reparera såren och smärtan, men jag tycker på ett sätt att begravningar är fantastiska, för man behöver den "verkligheten" för att kunna gå vidare och verkligen förstå vad som hänt, säga ett ordentligt adjö. Sen ska man ta sig igenom de första högtiderna utan att personen i fråga är där.
Du är en stark person och har tagit dig igenom mycket tunga perioder i ditt liv, det finns fantastiskt stöd vid din sida just nu, och jag är en av de personer du självklart kan ringa när du vill, när trycket blir för stort över bröstet. Det är tungt, det kan ingen ta ifrån. Det smärtar, och det kommer det göra. Fakta är att du kommer ut starkare på andra sidan, men man får betala ett högt pris för det.
Allt kommer till sin spets vid en sån här tid, och jag skulle kunna rabbla upp allt fint du har (däribland din underbara lilltjej), men det spelar ingen roll, för de såren du har nu måste behandlas på ditt sätt. Vad folk runt omkring dig än säger så gör det ingen skillnad om du inte först får bearbeta och vara ledsen på ditt sätt. Och var ledsen! Gråt! Skrik! Var arg! Låt allt komma ut. Det finns så mycket jag kan säga och så mycket jag önskar att jag gjort för att bättre bearbeta min sorg. Men mitt råd till dig, vad du än gör, stäng INTE in dina känslor! Ibland får du vara observant på att det kanske inte är rätt tillfälle att skrika rätt ut och bli nästan galen av sorg, men när du kan släppa ut det bör du släppa ut det.
Jag beklagar också sorgen, det kommer bli ett tomt hål efter honom, han har alltid varit en så fantastisk och härlig del av vår släkt
massvis med kramar
