msyescah

.

Tiden går för fort! För en vecka sen startade en ny föräldragrupp. Fast denna gång på Bvc. I samma veva skulle C vaccineras för första gången vilket jag redan från början tyckte skulle bli jobbigt för mitt lilla mammahjärta. Så därför fick Rick hålla i henne när hon skulle stickas, i båda låren samtidigt. Och det där hemska smärtsamma gallskriket kom som jag visste. Och jag ville bara gråta med henne, fjantig man är. Man blir så beskyddande asså!

Efter hela Bvcbesöket for vi ner till apoteket för att köpa på oss örontermometer och alvedon ifall lilltös skulle åka på hög feber. Men som tur var så slapp vi det. Hon var lite gråtig och ledsen under kvällen och under natten fick hon en liten släng av feber som egentligen inte var något att bry sig om. Skönt.

.

Sedan i torsdags kickade babymassagen igång. Väldigt mysig grej faktiskt. C låg mest och tittade på de andra bebisarna som grät och skrek, dock kunde hon dras med ibland men hon skötte sig bra ändå. Så nu har vi två torsdagar till där det ska knådas bebis på. :)

.

Även ett bevis på att amning gör att minnet kryper ut ur öronen och det ända som blir kvar i huvudet är stoppning, hände mig förra veckan. Jag som aldrig annars lämnar spisen när något är i görningen. Men denna gång råkade ett par nappar, som skulle kokas i några minuter, lämnas vilket resulterade i torrkokning, smälta nappar och ett igångsatt brandlarm. Gud vilken tur att batterierna i brandlarmet byttes för nån månad sen! Till historien hör att vi slocknade på sängen alla tre så prisa larmet som väckte oss.

Lärdom av detta dah; lämna aldrig plattorna på när du sedan går iväg och gör annat. Jag som annars alltid kollar spis, ytterdörr och plattång innan jag går och lägger mig eller ska ut har nu lagt till ännu en försiktighetsåtgärd. :P

.

Jaha! Detta var endast en kort uppdatering..roligare än såhär blir det inte. Inser även nu att det var tur att jag hamnade här istället för på promenadvägen, regnet smattrar på fönstret nu :)

.

Take care! Puss!

.

.

Men innan julen träder in ska dopet äga rum. Det är en stund kvar till den också men den är det hög tid att börja planera inför. Jag känner mig både lite sprallig över det som komma skall, det ska bli mysigt, roligt och spännande. Men samtidigt är jag nervös, illamående och rädd för hur saker kommer bli och skötas. Ni som känner mig vet att någon, som egentligen SKA stå mig mycket nära och som egentligen ska ha en självklar plats på mitt barns dop, inte står med på inbjudningslistan. Och det är nog mest där rädslan och oroligheten ligger. Att andra ska yttra sig om vad dom tycker om oinbjudan till namn och trycka lite extra i mitt sår och tala om att det minsann är jag som ska skärpa mig och inte namn. Jag har ett flertal gånger fått höra att det minsann är dags att svälja "tjurigheten" och börja träffas igen, nu när jag har fått barn. För C måste väl få träffa namn. Jahaa, så nu kan vi köra med det kortet asså?! Om namn inte kunde vara en bra förebild för mig, varför har jag då skyldighet att låta C träffa namn då? Skulle namn kunna vara en bättre förebild för henne men inte för mig? Vad gör det hela logiskt? Vi tjänar inget på en träff och namn förtjänar inte en träff. Nej ni. JAG bestämmer över vem mitt barn ska träffa och inte träffa. Inte dom.

.

Så tillbaka till tråden. Dopet kan bli lite av en infekterad tillställning om rätt (fel) personer väljer det. Ifrågasättningar och sådant kommer nog inträffa redan innan ska ni se. Jag tycker hela grejen är så fruktansvärt tråkig. Att C ska behöva lida över att namn inte kunnat sköta sig tidigare, det är ju bara löjligt. Låt hennes dop bli det finaste hon kan få, snälla? Tack!

.

Då byter vi riktning på detta inlägg och talar lite mera ur skägget. Söndag. Idag ska vi förmodligen återuppta den film som jag och Rick försökte oss på att se under gårdagsnatten. Bägge två somnade i soffan, så himla mys. Och jag vaknade sedan vid halv 3-tiden av att barnskriket ljöd från sovrummet och matklockan ringde. Jag har nog aldrig sovit så bra i en soffa förut. Kan ha berott på den famn jag låg i, den är jag inte bortskämd med att få slappna av i numera.

.

Så, visa vilka ni är som intresserar er av mitt skrivande. Hur ser eran söndag ut? :)

.

Morgonen fortsätter i butter anda. Humöret stryker med i samma takt som motgångarna går mot en. Det har nu slutat med att jag har satt en katt i skamvrån i sovrummet, skickat ut karln för att handla och satt mig själv framför klagomuren på bloggen. Visst, det är bara lunchtid på denna lördag men jag är beredd att gå och lägga mig och vakna glad igen. Jag hade ju längtat sådant till denna helg. Glada humör kom nu!

.

Igår var det fredag. Fredag som i 50årsfest. Ni som känner till hur vädret var i dessa trakter igår vet att det var helt klart ett innesittarväder. Vilket jag inte alls hade haft något emot. Regnet öste ner och jag ville bara mysa ner mig i soffan under en filt med mina fina och tända ljus och se på tvburken. Men planen var ju då att fira släkting som fyllt 50 dårå. Drog på mig klänning, nylonstrumpbyxor och piffade håret finare än vad man annars brukar göra. Klädde tösen och såg hur karln bytte kläder ett antal gånger. Sedan skulle vi bege oss. Avståndet var sådär kort så att det bara skulle bara larvigt att ta bilen till festen, men ack så fel vi hade när vi väl börjat gå. Mina skor var vattenfyllda så det sipprade mellan tårna, nederdelen av klänningen genomblöt och benen genomfrusna. Barnet låg fint i barnvagnen under regnskydd så henne gick det ingen nöd på. Karln var dränkt på ryggen och klagoordet om håret ljöd.

.

Men väl framme så var det mycket trevligt. Kul att träffa alla och maten var mycket god och fräsch. Vi bar hem igenom regnet igen vid halv elvatiden då snörpan, som redan hunnit somna på festen, skulle nattas. Kvällen slutade med att både jag och hon låg i sängen och snarkade ikapp. Väcktes då Rick klev in i sovrummet vid 2tiden och då var det bara att pallra sig upp och tvätta bort sminket som halvt regnat bort, plocka bort de 20-30tal hårspännen som satt i svinryggen och slänga av sig kläderna och somna om igen.

Slutord; Den där mysa-ner-sig-framför-en-film-i-soffan-med-tända-ljus-kväll får vi förhoppningsvis ta ikväll om humöret vänder på tassen. :)

.

Hoppas att ni har en trevlig helg so far. Annars önskar jag er en trevlig en. På återseende! :)

.

.

Karln och C ligger i sängen och sover/vilar sig. Förhoppningsvis är det nattsömnen som nått flickebarnet men karln han får gott pallra sig upp snart för veckans sista nattarbete. Det lär bli en tidig sänggång för mig om stumpan så tillåter. Trippade upp vid sextaget imorse med en klarvaken tjej och vi sammanslöt sedan med den hemkommande pappan i hemmet över en frukost. Har nästan glömt hur det känns att vara uppe så tidigt på morgonen. Sist var då jag jobbade, alltså nästan ett halvår sen. Mitten av mars. Det var ett tag sen om man räknar på fingrarna.

.

En varm dusch är väl något man kan unna sig när man har lite egentid också va? :P Bäst att passa på innan jag blir ensam vuxen för natten. Så, tjing med er! Och tack vänner för de uppmuntrande orden från förra inlägget. Må gott!

.

.

Nu börjar man förstå hur livet som småbarnsmamma ser ut och kommer att se ut. Lillstumpan växer så det knakar och hon visar nya sidor varje dag. Man ser hela tiden små framsteg och det omtalade mammahjärtat kan jag starkt känna av nu. Känner en stor stolthet inom mig! Stoltheten över att se henne utvecklas och stoltheten över mig själv som faktiskt har klarat av allt detta som hänt det senaste året.

.

Mammor är hjältar! Att först genomgå en graviditet och allt vad det innebär ska varje gravid kvinna ha pris för. Att sedan fysiskt klara av en förlossning är mirakulöst, och sedan kunna glömma förlossningens baksidor och enorma smärta är ännu mer ofattbart. Kvinnans kropp går igenom en stor förändring från den dagen man ser sitt plus på stickan.

.

Mammalivet är både som jag trott och samtidigt inte. Jag hade nog inte trott att det verkligen skulle finnas så lite egentid eller tid för varandra i sitt förhållande, som det verkligen nu visar sig. All tid läggs på C nu. Och det finns det såklart både för och nackdelar med. Att bli mamma är bland det bästa och häftigaste jag varit med om, men också bland det jobbigaste och mest krävande jag upplevt med. Men det är väl så det ska vara. Jag trivs trots motgångar väldigt bra med det livet jag har nu. Måste även understryka för alla som tror att det är en dans på rosor att vara hemma med barn, det är INTE semester att vara hemma och mammaledig. Punkt! Trött på att höra att man har det så lugnt och skönt nu när man får vara föräldraledig.

.

Jag kan sakna en viss spontanitet vissa dagar. Den finns ju självfallet inte kvar. Allt ska planeras och det tar sin lilla tid innan man kommer iväg någonstans med tanke på att jag hela tiden måste ha med mig lilltjejen. Att ha mammor i min omgivning kan jag också sakna, tror jag. (?) Eller så känns det bara så för att jag får en liten känsla av att nära och kära numera tycker att det är lite av en krånglighet att hitta på saker nu när det finns en liten krabat till i livet. Jag kan känna mig tråkig som inte kan vara med på saker som mina vänner kanske vill att jag ska vara med på, just på grund av att jag är småbarnsmamma nu. Men det är säkert bara en av alla dessa knäppa tankar och analyser jag har. Plus att det bara kommer att se ut så här den första tiden.

.

Det här med att vattna sitt förhållande är heller inte det lättaste. Rick och jag har som tidigare nämnt inte lika mycket tid för varandra längre, vilket man kan förstå. Man kan lätt känna sig ensam när dagarna går åt till att göra livet fint och bra för bebisbarnet. Något som gnager i mitt huvud är något som vår barnmorska gärna kunde ha hållt för sig själv under en föräldragruppstimme. "Enligt statistik kommer hälften av er i gruppen ha gått skilda vägar inom det närmasta året". Hon sa säkert så för att vi skulle tänka på att ge varandra lite tid och kärlek med och inte bara det efterlängtade barnet. Men det gnager.

.

Nu låter detta säkert som ett tycka-synd-om-mig-som-nyss-blivit-mamma-inlägg, men så vill jag inte alls att det ska framstå som. C är det finaste vi har och jag är så lycklig över att hon finns hos oss! Det är så jävla häftigt att äntligen, efter lång väntan, fått sitt lilla kärleksbarn. Det fina och underbara överväger verkligen dom lite jobbigare stunderna. Helt klart! Hon är världens finaste, och nu börjar hennes och vårt liv tillsammans. Och med min tidigare barndomskappsäck så ska jag lära av den och göra hennes liv till det absolut bästa!

.

Med dom orden sagt så tackar jag för er uppmärksamhet och kilar in till sängen och min fina tjej. Sov gott och lev gott! :)

.